Vaknade i morse och insåg att min timjan gror. Sällsam är den glädje som strömmar genom mig varje gång något jag sått gror! Det är en sån otrolig livskraft i de där små liven. Nu börjar alltså den delen av året där jag varje gång jag kommer hem skyndsamt rusar in och sticker näsan i mina odlingar för att kontrollera vad som hänt sedan sist. Genom åren har jag spenderat timmtal på att pyssla med, prata med och fota mina små telingar. Det är något med odling som får mig att bli lycklig!

Konstiga människa säger du, naturbarn in disguise säger jag.

Jag är känd för att älska grodor, trots detta märkliga men obestridliga faktum har jag lovat mig själv att ovan juvelbeprydda kväkare är det enda groddjur som kommer över tröskeln i mitt hem. Naturbarn ja visst, skruvad version av crazy cat lady, nej tack!